Jag har inte riktigt hajat att det är en grej, men så spännande att få ta del av fenomen man trott var bortglömda, så här en gång till, fast genom sina barn.Gäller såklart på många plan. Det jag tänker på i detta avseende är kommentarer jag snappat upp runt köksbordet.Det har aldrig pratats så mycket om Tanlines och UV index hemma, som våren 2024.Ett högt UV index är något jag själv bara sett som ett tecken att bära högsta möjliga solskyddsfaktor och gärna plussa på med hatt och skyddande skjorta. Här hemma ger det istället glädjetjut.Men tackolov används solkräm religiöst även i den yngre generationen.Tidigt 90 tal vill jag minnas att vi satt och solade i baden-baden fåtöjer, med citronsaft i håret och väldigt lite solskyddsfaktor på kroppen. Vi pluggade och lyssnade på musik och det gällde att utnyttja alla dygnets soltimmar.Det som var viktigt då, var att se skillnad på hudtonen bakom och bredvid bikinsnöret.Man ville ha så vita tanlines som möjligt. Det verkar som fenomenet är här igen.Min dotter och hennes kompisar solar i trädgården och springer med snabba fötter in och kollar resultatet i spegeln om man ser nåt vitt streck börja ta form.Tanning stickers verkar också vara en ny grej. Att sätta ett litet klistermärke i något motiv, någonstans på kroppen, och sen kunna se resultatet av en solbränna som växer fram.Har ni hört talas om det också? När vi var på South Beach i Miami tidigt 2000 tal, fick jag en idé till en beauty story. Jag tyckte mig se människor i större smycken än badkläder på stranden. Och deras tanlines var i storlek därefter.Den här bilden skapade vi sen som en del av en story i en fotostudio i New York. Hade nästan glömt av den, tills Into The Gloss gjorde mig påmind för några år sedan.Skillnaden här är att brännan på bilden är 100% fejk. Kanske det mer hälsosamare sättet att skapa tanlines på ändå?/ Marina
