Sitter i taxin på väg till jobbet och klockan är 06.50. Det är något visst med november. Tycker det är en ganska lågintensiv månad. Brutal med intåget med sitt mörker, men ändå mjuk och mysig. Brukar även bli påmind om att sakta ner en aning innan året rundas av.Samtidigt kolliderar höstens högtid för tacksamhet, Thanksgiving, med årets största köpfest. En kombination av händelser jag har lite svårt att förhålla mig till, märker jag.Black week, black friday, cyber hit och dit. Det är kampanjmejl, rabattkoder och produkter som blinkar förbi i en takt som är allt annat än långsam. Jag noterar att jag blir yr i huvet av all information. Blir dessutom fartblind i hysterin och känner FOMO samtidigt som ett starkt motstånd till konsumtion. Och mitt i alla dessa känslokrockar hör jag mig själv tänka: Vad är det jag egentligen vill fylla på med?Inte för att jag aldrig faller för något, för det gör jag absolut, men kanske för att jag vill känna efter först?Inte köpa för att jag behöver mer, utan för att jag vill tänka efter och vårda det jag redan har?Det är kanske också där balansen ligger för mig den här veckan, mellan lockelsen i att köpa och testa nytt och tacksamheten och tryggheten i att uppskatta det som redan fungerar?Och kanske är det just det november försöker säga? Att vi inte behöver mer, utan bara mer av det som faktiskt betyder något? Eller vad känner du? / Marina
