När jag skriver det här är det tisdag kväll, men ni kommer få läsa det på torsdag morgon.I går, onsdag var vi på konsert, och jag hoppas att vi fick höra den här låten.Jag kan ibland fastna i tanken på tid.Hur märkligt det är att skriva något nu som ni läser senare.Att blicka tillbaka och dela något som redan hänt, samtidigt som vissa saker inte riktigt har gjort det än.Och så tänker jag på texten på den där tändsticksasken jag tog med mig från ett jobb i L.A, som fortfarande ligger på mitt skrivbord: All we have is now Och att det känns mer sant för mig än någonsin.Att allt inte går att planera, och att det enda vi egentligen har är just nu.🤍/ Marina Det handlar aldrig om att bara sminkaMin starkaste drivkraft
