Jag tänker berätta hur det gick till en gång när vi förberedde oss för ett redaktionellt jobb för en fransk tidning i New York. Eller snarare när vi förberedde oss för att plåta för tidningen i New York och sen åkte till Costa Rica och utförde jobbet.Sinnesbilden av en makeupartist är oftast en person som sveper sina penslar över ett ansikte framför en inramad spegel med glödlampor. Att jobba som makeupartist redaktionellt speglar absolut den bilden, men troligtvis med en ytterligare dimension.Den största delen av jobbet ligger kanske istället i förberedelserna eller i researchen inför ett jobb.När jag väl sträcker mig efter mina makeuppenslar är mer än 80 % av själva jobbet redan gjort.För mig är detta också den mest vidgande och spännande delen.Jag tänker på research.I researchstadiet flyger idéer vilt fram och tillbaks och allt är möjligt.Jag vet inte hur det är nu längre, men när makeupartisten Pat McGrath reste mellan sina olika modejobb tidigare, hade hon inte mindre är 87 ( !!) resväskor fyllda med smink och konstnärsmaterial med sig. Men också fotoböcker. För just research och inspiration.Anyway. Tillbaks till det där jobbet i New York.När fotografen hade bokat sitt team av modeller, stylist, assistenter, hårstylist och makeupartist, så skickade han ut en CD med musik som han var inspirerad av, och sen bjöd han hem oss, hela teamet, på filmkväll. Han bodde på västra sidan av Manhattan, tillsammans med sin flickvän, högt upp i en avskalad industriell lägenhet.Vi trängde ner oss allihop i deras soffa och han berättade om sin inspiration inför jobbet vi skulle göra;Det var filmskaparen Michelangelo Antonioni. Och Antonionis film L'Avventura från 1960. Skärmavbild från L'AvventuraHan ville att vi skulle se filmen tillsammans, så vi alla kunde utgå från samma referens och känsla, och att alla var rustade med samma förutsättningar.Det var ljuset, stämningen och karaktärerna i filmen han var inspirerad av, sa han.Inte handlingen. Skärmavbild från L'Avventura Skärmavbild från L'AvventuraFilmen L'Avventura utspelar sig på en liten ö utanför Sicilien, med Monica Vitti i huvudrollen.Det är en dramatisk stämning i hela filmen med flera lager av ångest och existentialism. Bilderna är svartvita och språket italienska. Har du sett den så vet du. Jag älskar Monica Vittis look och hon har dykt upp på många moodboards genom åren.Som makeupartist så hade jag inte mycket att gå på rent färgmässigt, utan fick luta mig mot min känsla och referenstänk.Och det var här som hjärnan gick igång med idéer på vad vi skulle skapa tillsammans. skärmavbild L'Avventura Skärmavbild från L'AvventuraEfter att vi sett filmen så bar det av till Costa Rica.Vi bodde alla tillsammans i fotografens hus, och efter stylisten och moderedaktören haft genomgång av kläderna vi skulle fotografera, prydligt upphängda på rails, pratade vi ihop oss igen och tightade till konceptet ytterligare. Vi hade redan bestämt att det skulle ingå element av 60-tal i hår och mejk men det var viktigt att uttrycket andades nutid.Vi steg upp efter bara nån timmas sömn och fick börja göra makeup och hår kl 02.00 på natten.Sen reste vi vidare, till en vacker vik, och en otrolig segelbåt som vi skulle fotografera på i soluppgången. Jag minns att jag valde att göra den sista delen av makeupen på plats i båten när jag väl såg miljön. Kl 02.00 skulle det dessutom inte finnas något dagsljus alls.Minns även att jag ångrade mig när vi väl var på plats, då modellen var otroligt sjösjuk. Extra utmanande för någon med kräkfobiSen hände det.Så fort modellerna kom upp ur båtruffen, ombytta i en scubaliknande Prada outfit, och samtidigt som solens strålar glänste till i de turkosa vågorna så blev makeupidén komplett.Jag målade snabbt ett lager klarblå mascara längst ut på de svarta Twiggy -inspirerade fransarna. Det var precis det blänket som solen gjorde i vågorna och vad den matta aprikosa läppen behövde.Och Monica Vitti?Hon fanns med i tankarna hela tiden.xxM
